Koppar finns i havet, i alla sjöar och vattendrag. Vattenlevande organismer behöver koppar för att leva. Hur koppar påverkar dessa organismer är beroende av flera faktorer. De viktigaste är naturliga bakgrundshalter samt biotillgängligheten, d.v.s. i vilken utsträckning koppar kan tas upp, absorberas, eller användas fysiologiskt av växter, djur eller människor.

I Sverige ligger kopparhalter i miljön väl under de referensvärden som anges för vatten, sediment, mark och slam. Kopparanvändning är därför inte begränsad på något sätt och i den svenska lagstiftningen finns inga rekommendationer att inte använda koppar.

Massiv koppar är inte klassificerad som farlig eller skadlig i kemikalielagstiftningen. Regeringens program Giftfri miljö, har som målsättning att halterna av naturligt förekommande ämnen ska ligga nära bakgrundsnivåerna, och för koppar är så redan fallet. Kopparutlösning från vattenledningsrör har studerats i Stockholm av Swerea Kimab AB. En matematisk modell har utvecklats för att kunna förutsäga kopparutlösningen för alla olika dricksvatten.

Läs mer om Metallutlösning från kopparrör i driksvatten, och Undersökning av hur TOC påverkar kopparutlösning i dricksvatten.

Läs mer om Avloppsslamanvändning i jordbruk i Sverige