Kopparhalter i Stockholms sediment
Kopparhalten i sediment i Stockholms vattenområden har stadigt minskat sedan mitten på 1970-talet. 80 procent av bottnarna i Stockholms inre skärgård är syrefria och döda p.g.a. övergödning. Bottnarna är svavelrika och koppar samt andra metaller binds som sulfider, vilka är svårlösliga och inte biotillgängliga. Även efter syresättning av sedimenten har koppar låg mobilitet och är inte biotillgänglig.
IVL Svenska Miljöinstitutet har gjort en studie om metaller i Stockholm stads centrums sediment. Studien omfattade deras ursprung, depositionshastigheter och biotillgänglighet. Resultat bekräftar att kopparhalter i vatten och i sediment i både Mälaren och Saltsjön i Stockholms centrum är långt ifrån toxiska nivåer och kan således inte skada varken vattenlevande organismer eller sedimentorganismer. Största källor av koppar är naturlig tillförsel från Mälaren och bilbromsar. Avrinning från tak kan bara utgöra en oväsentlig del av sediments koppar. Avlopp från vattenreningsverk Henriksdal och Bromma har också moderata kopparhalter och enligt studien kan ingen ökning i sedimenthalter efter avloppspunkter konstateras.
Det är viktigt att förstå naturliga flöden av essentiella element, och överväga olika halter och flöden proportionellt. Mälarens utlopp medför 9-36 ton koppar (tidsperiod 2000-2010) per år från naturliga ursprung.
En ny artikel har publicerats i 2022 om ekologisk statusklassning i Sverige; närmare koppars och zinks bedömningsgrunder i övergångsvatten och koppars i sediment, som case studie Strömmen-Saltsjön vattenområdena i Stockholm. Den är en bred sammanställning av kunskaper som har samlats under åren i världen och i Sverige om ekologisk betydelse av koppar och zink, med förslag hur man bäst kan tillämpa vetenskapen på särskilda kustområden runt Östersjön. Artikeln kan användas som bakgrundslitteratur av alla som utför ekologiska riskbedömningar och statusklassningar vid Östersjökuster.
Se också SCDAs synpunkter om sediment på samrådet om vattenförvaltning 2021-2027